skip to Main Content

Mannes minnen: Första SM-medaljen

Emma Johansson är en simmare som jag har fått förmånen att följa i hela hennes simkarriär, om än mest från sidan. När Emma började som tävlingssimmare var jag fortfarande simmare i A-gruppen. Sedan har jag följt hennes resa från Simiadenålder, till Sum-Sim, till JSM, till SM och över Atlanten till Collegesimning i USA, utan att vara ansvarig för hennes träning förrän nu på slutet. Ett minne jag har var när Emma kvalade till sitt första Sum-sim. Det var på Laxaleken i Halmstad (första gången Hajen var med på tävlingen, som numera nästan är en tradition i klubben). Jag och Håkan var tränare på tävlingen, då Emmas dåvarande tränare, Niklas, inte kunde åka med. På lördagen satte hon kvalet till DM på 50 fjäril och i ett oövertänkt tillfälle sa jag ”Sum-Sim kvalar du på 100 imorgon så dansar vi tränare Hula-hula på läktaren i bar överkropp”. Givetvis leverade Emma men vadet ”glömdes” snabbt bort av mig då vi hade bråttom att hinna till tåget. Dock kom det upp genom åren men jag skyllde på att det måste ju ske i just Halmstad, och jag och Emma var aldrig där samtidigt. Några år senare är vi båda tillbaka på samma tävling, och även om jag inte kunde tvinga Håkan att vara med, så fick jag göra mig kvitt skulden till Emma. Som tur var så var där inga fotografer i närheten!

Emma fortsatte utvecklas i USA och hon var en fantastisk injektion under mina första år som huvudtränare, då hon kom hem och kryddade SM-truppen varje sommar. Hon la SM-finalerna på hög utan att riktigt nå medaljerna. Som bäst blev det en hel räcka med femte platser. Efter hennes sista år kom hon hem utan att knappt ha tränat alls de sista månaderna. SM i Borås skulle bli hennes sista tävling, sedan skulle hon tillbaka till USA och jobba. Vi bestämde ganska snabbt att det endast var läge att simma 50 meters sträckor på SM och med det gjorde vi ett annorlunda upplägg med mycket sprintträning och mycket träning med motstånd. På SM slår hon personliga rekord och simmar final på både 50 rygg och 50 fritt. Hennes sista lopp var favoriten 50 fjäril och hon slår sitt pers redan i försöken och går vidare till finalen med tredje bästa tid. Den här 50-fjärilsfinalen har blivit ett av svensk simnings mest legendariska lopp. På ledarbanan krossar Sarah Sjöström världsrekordet på ett sätt som har jämförts med Bob Beamons längdhopp i OS 1968. Jag står på bästa plats på läktaren och ser inte ett dugg av vad Sarah gör. Jag inser inte hur fort det har gått förrän flera minuter efter loppet. Trots det så jublar jag nog högre än någon annan på läktaren. Min blick är nämligen istället riktad på banan bredvid, där Emma Johansson från Habo Ljung tar sitt livs första mästerskapsmedalj. Hon krossar sitt personliga rekord och simmar in som trea på 26,80. Bara två hundradelar från silvret och fyra hundradelar från EM-kvaltiden. Detta var den första SM-medaljen på seniornivå under min tid som huvudtränare och den första för Hajen på 34 år.

Att Emma sedan har kommit tillbaka från USA, börjat simma igen och tog ett nytt SM-brons i vintras samt representerade Sverige på Nordiska Mästerskapen gör bara saken bättre. Hon är en strålande förebild för alla simmare i klubben och det senaste halvåret har jag haft en assistent på träningen igen. Skillnaden är att hon har legat i bassängen och gjort jobbet med de andra simmarna.

Back To Top
Sök