skip to Main Content

Mannes minnen: Hela resan med Petter

När jag fick upp Petter Fredriksson till B-gruppen var han redan en stor talang. Hans tidigare tränare Josefin och Hanna hade gjort ett fint jobb och han fick hoppa över C-gruppen och gick direkt från D-gruppen upp till mig. Han var 12 år och hade precis blivit tvåa på Simiaden i Skåne på ryggsim, endast slagen av Höganässimmaren Eric Scholin.

Sedan känns det faktiskt som om det har gått i ett. Redan ett år senare vinner han Simiaden för första gången. För första gången visar han också att han är bra på annat än ryggsim och tar hem medaljer i flera distanser. På hösten simmar han Sum-Sim region som äldst i yngsta klassen. Han går vidare till finalen på tre sträckor och leder ryggsimmet till riks-finalen i Stockholm. Väl i finalen så vinner han 100 rygg  med tiden 1.04,63. Hajens första Sum-Sim-guld någonsin. Sedan blev det ytterligare 12 guld på Sum-Sim.

2012 tar han sig till Nordiska Ungdomsmästerskapen, trots att han simmar mot simmare födda 1996. Året efter är det dags för European Youth Olympic Festival i Holland, Petter går till final på favoritdistansen 200 rygg. Jag sitter hemma i Lomma och klickar frenetiskt på ”update” på den dåliga resultassidan för tävlingen. När det väl står klart att han vunnit jublar jag och springer omkring i lägenheten så att grannarna måste tro att jag blivit tokig. I och med detta blev både Petter och jag kända för andra i simmarsverige, utanför de närmaste grannklubbarna. Många jag pratade med efter tävlingen sa att Petter hade stått för årets stora överraskning i simmarsverige. Jag svarade ärligt att det inte var någon stor överraskning för mig. Petter hade tidigare under säsongen gjort 2.07 och vårt mål med tävlingen var att han skulle simma på 2.05 i försöken och att det då borde räcka till final. Petter gör precis det i försöken och sen visste jag att med det tävlingspsyke Petter har så kan vad som helst hända i en final. Jag brukar säga att Petter är lite som en karp. Precis som karpar som anpassar hur stora de blir efter hur stor damm de lever i, så växer Petter som simmare ju större sammanhang man placerar honom i. När han var yngre simmade han alltid bara så snabbt så att det räckte för att vinna. Det är många småtävlingar där jag har rivit mitt hår då Petter har kommit upp efter att ha presterat en tid långt över pers och sagt med ett leende: ”Men jag vann ju”!

Efter EYOF blev Petter uttagen i Simförbundets utmanarprogram och det har lett till att både han och jag har fått ovärderligt stöd och kunskap. 2014 simmade han både EJM och Världsungdoms-OS. På EJM presterade han ett nytt fint pers på 200 ryggsim men missade finalen med en hundradel. Ungdoms-OS i Nanjing blev inte någon framgång, utan en av Petters första riktiga motgångar i karriären. Detta var nog nyttigt och vi lärde oss av det båda två. I somras så fick jag äran att åka med Petter till det första Europeiska Spelen i Baku, som för simmarnas del gick som årets EJM. Detta var en enormt rolig och lärorik upplevelse för mig och Petter presterade fantastiskt. Han står för den bästa svenska prestationen då han slutar sexa i finalen på 200 rygg och simmar i det svenska laget som slutar sjua på 4×100 medley.

Trots alla medaljer och framgångar så är det bästa med att ha jobbat så tätt med Petter under de här åren att han är en så fin och ödmjuk person. Alltid med fötterna på jorden och alltid mån om att alla i gruppen mår bra och trivs. Han är också bäst i världen på att hitta på alla-barnen-historier på kommando. Han har nog också svenskt rekord i antalet bortslarvade näsklämmor. Fast även jag lyckades slarva bort en för honom i Baku, så nu får jag inte gnälla på honom för det längre.

Det är många långa resor (vi har en tendens att råka ut för snöstormar och förseningar när vi reser bara han och jag) då vi har suttit och snackat om allt från litteratur, konst, musik och filosofi. Aldrig har någon annan i gruppen gnällt över att jag har varit borta så mycket med Petter. Det har snarare känts som att de skulle blivit sura om jag inte hade åkt med utan lämnat Petter själv på diverse tävlingar och läger. De andra i gruppen har alltid verkat lika stolta över vad Petter har presterat i bassängen som jag är, och en stor anledning till det är hur han är som person.

Back To Top
Sök